När grundare hör av sig beskriver de ofta konflikten utifrån det som syns på ytan: lönenivåer, strategival eller arbetsfördelning. Det är naturligt, det är ju där friktionen märks. Men när man tittar närmare visar det sig ofta att oenigheten bottnar i något djupare än sakfrågan.
Self-Determination Theory (SDT) ger ett användbart språk för att förstå vad som faktiskt står på spel. Människor fungerar bättre, och samarbetar bättre, när tre psykologiska behov är tillgodosedda:
Autonomi:
Upplevelsen av att ha inflytande och kunna påverka sitt sätt att bidra.
Kompetens / Erkännande:
Att känna att ens insats räknas och är synlig för andra.
Tillhörighet:
Att uppleva att man hör hemma i teamet och är del av ett gemensamt “vi”.
När något av dessa behov skaver kan det yttra sig som sakfrågekonflikter, även om det underliggande problemet är relationellt. Man kan diskutera siffror i Excel, roller eller arbetsbörda hur länge som helst, men om ett grundläggande behov av erkännande eller trygghet är hotat kommer frågan ofta tillbaka i ny form.
Ett mer konstruktivt angreppssätt är därför att vara nyfiken på vad konflikten försöker signalera:
Vilket behov blev otydligt, obevakat eller o adresserat?
Och hur skulle samtalet förändras om vi började där i stället för i siffrorna?

